Okej så pga missnöjt tjatande över mitt icke-existerande bloggande från min bror på andra sidan atlanten, är jag nu här igen. Mest för att få tyst på klagoanden men kanske även lite för att jag saknar det. Kanske. Mycket har hänt sedan jag skrev sist, det har ju ändå gått 4 månader. Det mesta är dock saker som är små för världen men stora för mitt liv; Middagar med vänner, spontanfikor, konsert som början på sommaren. Skidor på osäkra ben, shoppingdagar, 50-årsfirande med buller och bång, brunch, pizzakvällar på balkongen där man envisas om att man inte fryser fast vinden kryper in under skinnet. Det har kort och gott varit 4 månader av ett helt vanligt tonårsliv. Livet har kommit emellan och bloggen har inte haft någon prioritet alls ärligt talat. Jag har inte haft någon skrivlust, inte orkat formulera klyftiga meningar annat än i smått hybris kvällen innan en inlämning ska vara klar.

 

Om mindre än en månad går jag ut ettan. Pratar om det minst en gång i veckan med klasskompisarna och utbrister varje gång i kör "det är helt sjukt", "vad tiden går fort!", "vi började ju nyss!". Men det är ju faktiskt det. Sjukt alltså. Shit, det dröjer inte länge förrän jag fyller 18 och ska ta ansvar. Är inte redo?? Fast samtidigt är jag så avundsjuk på bror min som tog sitt pick och pack och drog till Texas för att följa sin dröm. Hur modigt är inte det? Inte sett honom på ett halvår efter att ha haft honom i min omgivning i 16 år. Det var jobbigt men nu kommer han hem om lite mer än en vecka och stannar sommaren ut. Sedan i höst är det min tur att hälsa på honom och flyger själv för första gången hela vägen till Arlington. Känns som att jag skriver i förväg för jag känner väl på mig att jag inte kommer gå tillbaka till att vara en hängiven bloggare igen. Man vet aldrig, men har nog insett att detta inte är för mig. Roligt dock att se att folk fortfarande kikar in här, även om bara för att snoka runt lite i arkiven. Hoppas ni som läser har det bra. Puss